October 24, 2017

Bonus skulle erövra artillerivärlden

Den första serieordern på 9 000 Bonusgranater till Sverige och Frankrike undertecknades i samband med försvarsmaterielmässan Eurosatory i juni år 2000. Svensk representant var dåvarande chefen för armémateriel inom FMV, överste 1. Stig Schyldt.

Den första serieordern på 9 000 Bonusgranater till Sverige och Frankrike undertecknades i samband med försvarsmaterielmässan Eurosatory i juni år 2000. Svensk representant var dåvarande chefen för armémateriel inom FMV, överste 1. Stig Schyldt.

Bonus skulle erövra artillerivärlden

Bonus är en intelligent artillerigranat som många inom artilleriskrået hört talas om men fån har sett den skjutas. Men, hur gick det till när Bonus blev verklighet. En som vet detta är förre artilleriofficeren Peter Dahlström. Han har varit djupt involverad i arbetet med att marknadsföra Bonus i egenskap av affärsområdesansvarig för leverantören Bofors, idag BAE Systems Bofors.
Artilleri- och Luftvärnsklubben har fått tillstånd att publicera Dahlströms läsvärda text:

Peter Dahlström

Peter Dahlström

Uppgiften att med hög sannolikhet – och på avstånd långt bortom det praktiska stridsavståndet för direktriktade pansarvärnsvapen – kunna nedkämpa även hårt bepansrade mål var bakgrunden till att en helt ny ammunitionstyp utvecklades under de bägge sista decennierna av 1900-talet. Denna ammunition för 15,5 cm artilleri benämns internationellt SFM (Sensor Fuzed Munition).

1978 påbörjades i USA utvecklingen av ett granatkoncept benämnt ”Sense and Destroy Armor” (SADARM). Varje granat innehåller ett antal sensorförsedda substridsdelar, vilka i slutfasen är asymmetriskt upphängda i var sin fallskärm. Sensorn kommer därigenom att avsöka ett spiralformat område på marken. När ett mål detekterats utlöses omedelbart den projektilbildande stridsdelen som slår i stridsfordonets relativt tunna takpansar. Efter lyckosamma inledande försök i New Mexico redan 1979 påbörjades fullskaleutvecklingen 1985. Projektet kom dock aldrig att fullföljas till serieproduktion.
I dåvarande Västtyskland pågick parallellt ett gemensamt utvecklingsarbete av företagen Rheinmetall och Diehl vilket slutfördes under slutet av 1990-talet. Granaten benämns SMART. Även den en lösning med substridsdelarna upphängda i fallskärm.

Stig kom på namnet
I Sverige hade Bofors sedan början av 1980-talet arbetat med ett projekt benämnt BONUS. Initiativtagare till namnet var Boforsaren och tidigare artilleristen Stig Fagerström. Respektive substridsdel beskriver en s.k. nutationsrörelse runt sin fallaxel, således BOfors NUtating Shell. BONUS är, liksom sina internationella konkurrenter, utvecklad för kaliber 15,5 cm.
Granaten handhas på vanligt sätt vid pjäsen. Före eldöppnande temperas granaten i syfte att initiera första delen av separationsfasen över målområdet. Granaten är rollstabiliserad och försedd med ett basflödesaggregat för att öka maxskottvidden med ungefär 25 procent, cirka 27 kilometer med haubits 77 B och 35 kilometer med Archer.

När den förutbestämda separationspunkten nåtts i banan tänds en utskjutningsanordning, placerad i granatens främre del, och två kanistrar som innehåller var sin substridsdel skjuts ut bakåt i banan. Kanistrarnas hastighet och rotation reduceras med hjälp av klaffar som fälls ut. I nästa sekvens skjuts de två substridsdelarna ut ca 200 m över målområdet, inbördes separerade. Varje substridsdel avsöker under fallet, i ett spiralmönster, ett målområde med ca 200 meter i diameter (se bildillustration 1).

Initiativtagare till namnet Bonus var Boforsaren och tidigare artilleristen Stig Fagerström. Respektive substridsdel beskriver en så kallade nutationsrörelse runt sin fallaxel, således BOfors NUtating Shell. Bonus är, liksom internationella konkurrenter, utvecklad för kaliber 15,5 cm.

Initiativtagare till namnet Bonus var Boforsaren och tidigare artilleristen Stig Fagerström. Respektive substridsdel beskriver en så kallade nutationsrörelse runt sin fallaxel, således BOfors NUtating Shell. Bonus är, liksom internationella konkurrenter, utvecklad för kaliber 15,5 cm.

Vingar i stället för fallskärm
Till skillnad från såväl SADARM som SMART har BONUS substridsdelar försetts med speciellt utformade vingar i stället för fallskärm. Detta medför en högre fallhastighet och därmed en snabbare avsökning av målområdet. För att genomföra utprovningen tvingades Bofors konstruera landets enda vertikala vindtunnel och redan 1992 kunde man i praktiska försök demonstrera aerodynamiskt stabila substridsdelar.
När ett stridsfordon (såväl stridsvagn som pansarbandvagn) detekterats – och som uppfyller målkriteriet – utlöses verkansdelen som är av typen Self Forging Fragment (SFF). Målsökaren har efterhand vidareutvecklats. Till exempel har man som komplement infört en höjdmätare, innebärande att även målets utbredning i höjdled registreras och analyseras som underlag för avfyrningsbeslut (se bild 2).
SFF innebär i korthet att inlägget i stridsdelen formar en aerodynamiskt stabil projektil som penetrerar takpansaret med sin kinetiska energi. Vi pratar här om en projektilhastighet i storleksordningen 2000 m/s. Att åstadkomma en aerodynamiskt stabil SFF-projektil var en rejäl teknisk utmaning som till sist kunde övervinnas.

 

Exklusivt samarbete

I mitten av 1980-talet lyckades armén/FMV och Bofors att få Schweiz att som partner medfinansiera en projektdefinitionsfas av BONUS.
Dåvarande chefen för FMV Armémateriel, generalmajor Helge Gaard var dock försiktigt skeptisk beträffande sannolikheten att få schweizarna att vara med hela vägen till färdigutvecklad granat. Schweiz har god kompetens att rätt utvärdera produkter inom försvarsområdet, men saknar i stor utsträckning tradition av eget utvecklingsarbete. Gaard blev sannspådd och Schweiz lämnade projektet 1989 och sökandet efter en ny utländsk partner påbörjades. Under tiden hölls projektet igång på låg ekonomisk nivå tills en möjlighet uppkom att hitta en samfinansiär i samband med svenska arméns stridsvagnsupphandling i början av 1990-talet.
Den då av franska armén och företaget GIAT nyutvecklade stridsvagnen Leclerc deltog i utvärderingen och fransmännen behövde en svensk industripartner. Försvarsmateriel – och i synnerhet organisationsbestämmande system – har en hög politisk exponering. Ett exklusivt samarbete mellan GIAT och Bofors inleddes beträffande Leclerc och i detta sammanhang lyckades Bofors, med dåvarande VD Egon Linderoth i spetsen, att föra in BONUS som ytterligare ett lämpligt samarbetsprojekt.
När sedan armén och FMV valde den tyska Leopardvagnen (för övrigt mycket klokt val) var givetvis besvikelsen stor för fransk sida. Trots detta lyckades Bofors och FMV med konststycket att hålla kvar Frankrike i BONUS-projektet. Fullskaleutvecklingen slutfördes 1999. I juni 2000 tecknades seriekontrakt för såväl svenska som franska armén. FMV var för bägge länderna avtalspart på myndighetssidan och i analogi med detta Bofors för bägge företagen.
I september 2000 genomfördes en skjutdemonstration vid Bofors Skjutfält med deltagare från femton länder. Två BONUS-granater sköts mot ett antal utrangerade stridsvagn S i taktisk formering. Två träffar erhölls med således totalt fyra substridsdelar.
BONUS har idag exporterats till ytterligare två länder.

Reflektioner
I samband med en större omorganisation inom Bofors 1996 fick för förtroende att bli chef för det nybildade affärsområdet Artilleri inom vars ansvarsområde BONUS låg. I samband med denna utnämning fick jag alltså tillfälle att ingående följa projektet. Några av framgångsfaktorerna enligt min mening är följande:
Frankrike har en lång utvecklingstradition och en struktur för internationella samarbeten samtidigt som ledningen för GIAT till franska motsvarigheten till FMV, DGA hade rekommenderat BONUS som samarbetsprojekt. Skälen var såväl BONUS prestanda som GIAT:s andel i projektet.
Den franska upphandlingsförordningen skiljde sig från den svenska när det gäller ägande-och nyttjanderätt. Denna utmaning kunde dessbättre övervinnas.
Båda företagens mycket kompetenta projektledare, Stefan Blomgren respektive Evelyne Montet, uppvisade ett ömsesidigt förtroende vilket sedan fortplantade sig inom respektive projektorganisation. Härtill kommer att personkemin fungerade utmärkt mellan överste Torsten Gerhardsson vid FMV och hans motpart inom DGA, ICA Pène (ICA=Ingénieur Colonel de lÁrmement).

Text: Peter Dahlström
Foto: Stefan Bratt samt Bae Systems Bofors (illustrationer) 

Not: Det franska företaget GIAT heter numera NEXTER och är också ett företag med en ammunitionsportfölj till 155 mm artilleri.

Comments are closed.