September 26, 2020

Brister i ny organisation oroar arméns taktiska stab

Det antal brister i arméns nya organisation, Insatsorganisation 2014 (IO 14) oroar arméns taktiska stab och arméinspektören.
Inte minst är förmågan besvärande bristfällig när det gäller brobyggnad under pågående manöverstrid.

Överstelöjtnant Hans Ahlqvist, planeringschef hos arméinspektören var en av de uppskattade talarna när ”nya” Artilleri- och Luftvärnsklubben genomförde sin första aktivitet, det gemensamma seminariet tillsammans med Pansarvärnsklubben och Granatkastarteknisk Förening den 22 mars i FMV:s lokaler i Stockholm.

Nationellt tema

Knappt hundra medlemmar från de tre klubbarna fick under ett antal timmar höra mer om pågående utveckling av IO 14, granatkastarförbandens framtid och en historisk odyssé om indirekta eldens betydelse från Napoleonkrigen och framåt signerad en av landets främsta historiker inom militärteknik, professor Gunnar Åselius från Försvarshögskolan. Allt detta inom dagens tema ”Nationell försvarsförmåga”.

Brister i ny org

Överstelöjtnant Hans Ahlqvist var en av föreläsarna under seminariet.

Dagen inleddes i nutid och till och med framtid. Utveck- lingen av IO 14 har inte i alla aspekter varit någon dans på rosor, enligt Hans Ahlqvist.
– En av de utmaningar som är mycket viktiga att vi lyckas med för hela Försvarsmakten arbetar vi med just nu – personalförsörjningssystemet. Inte minst uppbyggnaden av specia- listofficersrollen är synnerligen viktig för armén då vi i fram- tiden ser att denna kategori av officerare kommer att utgöra i stort sett två tredjedelar av den samlade officerskadern. Arbetet med att ta tillbaka förlorad kompetens att agera i brigads ram lovordades av Ahlqvist.

– För vårt vidkommande är det av synnerlig vikt att vi så snabbt som möjligt återtar förmåga att utöva ledning av högre förband. Inte minst med tanke på att vår målbild är att ”arméns krigsförband är utformade för att i brigads ram kunna slå en kvalificerad och konventionellt uppträdande motståndare”.

Artilleri & Luftvärn kommer under året att återkomma till ämnet ”förmågeåtertagning – brigad”.

Ingen tillbakagång till det gamla

Därmed inte sagt att arméns ska återgå till principen om fasta brigadstrukturer med tre eller fyra manöverbataljoner, läs mekaniserade bataljoner.
– Vi har inte tillräckligt med resurser för att prata i termer om fasta strukturer. Inte heller tror jag det är rätt väg att gå då vi har mer nytta av en förbandsstruktur, som medger en hög grad av flexibilitet, förklarade Ahlqvist.

Krav på indirekt eld

Samtidigt konstaterade han att IO 14 och kraven på att ”slå i brigads ram” ställer en rad krav, inte minst på indirekteldfunktionen och luftvärnet.
– Arméinspektören har vid flera tillfällen varit tydlig med att poängtera behovet av ett fordonsmonterat granatkas- tarsystem för understöd av såväl tunga som lätta mekani- serade bataljoner. Fordonsmonterat system måste vi ha för att uppfylla samma krav på rörlighet och skydd som de för- band som ska understödjas. Detta behov, vill jag poängtera, innebär inte att vi ska skapa ett nytt AMOS-projekt men vi måste hitta ett tillräckligt bra alternativ!

Andra bristande förmågor som Ahlqvist berörde under sin presentation är att antalet ledningssystem för bataljon (SLB) är för få, sjukvårdsförbanden är inte tillräckligt dimensionerade för att använda i en större nationell operation och även logistikförbanden har vissa brister när det gäller rörlighet.

– Detta sammantaget innebär att det pussel av olika förmågor som måste vara komplett idag saknar åtminstone en viktig bit, broläggningsförmågan.

Luftburen bataljon ersätts

När det gäller förbandsstrukturen försvinner i den nya or- ganisationen begreppet ”luftburen bataljon”. Denna, lätta bataljon kommer istället att tilldelas den nya pansarterräng- bilen Galten. Samtidigt bryts stridsvagnskompanierna ut och blir självständiga kompanier och antalet mekaniserade bataljoner baserat på stridsfordon 90-plutoner minskas från sex till fyra. Två av dessa samt ytterligare två bataljoner tillförs en ny förbandsreserv.

– Vi ska också ha klart för oss att IO 14 från början är dimen- sionerad och utformad för att kunna driva en internationell operation över tid. Vi har i organisationen fortfarande åtta manöverbataljoner som är så lika varandra som möjligt. Men, frågan som inte fick något direkt svar under seminariet är om IO 14 egentligen är den optimala organisation av armé som eftersträvats?

– Jag är inte riktigt övertygad om att det var just denna organisation som vi ville ha. AI har också kommit med förslag till vissa justeringar av organisationen som ännu inte är slutligt avdömda, berättade Ahlqvist.

Han konstaterade också att det för tillfället är svårt att gehör för att bedriva ett intensivare arbete med justeringar då det politiska fokuset ligger på införande av IO 14.

Comments are closed.